Populismens 3 Farliga Krafter som Krossar Våra samhällen

Read the article in English here

Jag sprang på ett inlägg på sociala medier, där man uppmanar till demonstration, vilket i min värld är utmärkt men titeln oroade mig mycket: “Sverige mot Islamiseringen” med samma tid på fyra centrala orter runt om i landet.

Personen som delade inlägget är mig veterligen en kärleksfull och vänlig person med barnbarn på väg, som vuxit upp med hälsosamma och skolade människor omkring sig under hela hens liv.

Det fick mig att fundera på, att om en så “bra” människa tar rygg på en polariserande rörelse, undrade jag hur det är ställt med gemene man. Förstår människor vad populism är för något egentligen?

Jag heter Kristina Zahida Cassandra Rosic och studerar Utveckling och Internationella Samarbeten på Södertörns Högskola. Jag har även studerat Religionsvetenskap 30 HP på Uppsala Universitet och jag är Generalsekreterare på den ideella föreningen Aikkiya – Röster För Fredlig Mångfald, tillsammans mot våldsbejakande extremism.

Jag sitter även med i styrelsen för Stockholms FN-Förening samt i Hyresgästföreningen Solnas styrelse, jag är också förtroendevald ledamot i Hyresnämnden i Stockholm.

Syftet med denna artikel är att belysa hur populismens farliga kraft utnyttjar människors rädsla och osäkerhet för att skapa splittring i samhället, samt att ge dig verktyg för att känna igen och motverka dess inflytande. Längst ner i artikeln finner du referenserna jag använt mig av till underlaget.

Vad är populism?

Populism kan kort definieras som en politisk strategi eller stil där samhället ses som uppdelat i två antagonistiska grupper: det “rena folket” och den “korrupta eliten” (Mudde & Kaltwasser, 2017).

Populistiska ledare använder denna dikotomi för att framställa sig själva som de enda sanna representanterna för folkets vilja, samtidigt som de utmålar eliten som fiender till det vanliga folket.

Denna förenklade dikotomi skapar en vi-mot-dem-mentalitet som kan vara extremt effektiv för att mobilisera stöd, men som samtidigt är djupt splittrande.

1. Populismens spel på rädsla

Populismens framgång är ofta kopplad till dess förmåga att exploatera rädsla.

I en värld där ekonomisk osäkerhet, globalisering och kulturell förändring skapar oro, erbjuder populismen enkla svar på komplexa problem.

Genom att identifiera en syndabock – vare sig det handlar om invandrare, religiösa grupper eller politiska motståndare – kan populistiska ledare kanalisera denna rädsla och ilska till politisk makt (Laclau, 2005).

Ett centralt verktyg för populistiska rörelser är användningen av *fear appeal*, där rädslan för ett upplevt hot används för att påverka attityder och beteenden.

Exempelvis kan retoriken kring en påstådd “islamisering” av västerländska samhällen användas för att skapa en känsla av hot mot nationell identitet och säkerhet.

Detta kan i sin tur leda till en ökad acceptans för restriktiva politiska åtgärder och till och med våld mot de grupper som uppfattas som ett hot.

2. Religion och krig: En felaktig förenkling

Det är viktigt att understryka att vi vet sedan länge att religion av något slag, i sig inte är orsaken till krig.

Det är snarare extremister från olika ideologiska läger som uppmanar till våld och utnyttjar religion, nationalism eller andra övertygelser för att driva sina agendor.

Karen Armstrong (2014) – I sin bok “Fields of Blood: Religion and the History of Violence” argumenterar Armstrong för att våld och krig sällan enbart orsakas av religion.

Hon hävdar att socioekonomiska, politiska och kulturella faktorer ofta spelar en mycket större roll och att religion ofta används som ett verktyg eller en motivering snarare än en grundorsak (Armstrong 2014).

Populistiska aktörer tenderar att framställa vissa religioner eller religiösa grupper som själva kärnan i konflikten, men i verkligheten handlar det om en minoritet av individer som använder religion som en täckmantel för att legitimera sitt våldsbejakande kapital och sin agenda.

Historiska paralleller: Kristallnatten och nutida poulism

För att förstå de potentiella konsekvenserna av sådan retorik kan vi dra paralleller till historiska händelser som Kristallnatten.

Under natten mellan den 9 och 10 november 1938 genomförde nazister i Tyskland en koordinerad attack på judar, deras hem, företag och synagogor.

Nazisternas propaganda hade under en längre tid framställt judarna som ett hot mot den tyska nationen och en del av en global konspiration.

Detta narrativ rättfärdigade våldet i många “ordinarie” tyskars ögon (Friedländer, 1997).

Om vi överför detta till en nutida kontext där en radikaliserad rörelse hävdar att muslimer utgör ett liknande hot, skulle vi kunna se liknande mönster uppstå.

Retorik som pekar ut muslimer som en fara för den nationella säkerheten och kulturen, och som hävdar att detta hot orkestreras av “globalister”, kan snabbt leda till ökade spänningar och potentiellt våld.

Ett sådant scenario skulle kunna resultera i attacker mot moskéer, muslimska företag och individer, och det skulle driva samhället mot en farlig spiral av hat och våld. Förutsatt att det inte blir något motstånd för då leder det troligtvis till inbördeskrig om det får fortsätta.

Populistisk strategi och oroligheter i Storbritannien

Nyligen har Storbritannien skakats av omfattande oroligheter som utlöstes efter en fruktansvärd knivattack i Southport den 29 juli 2024, där tre små helt oskyldiga flickor tragiskt miste livet och flera andra personer skadades allvarligt.

Gärningsmannen, en 17-årig brittisk medborgare med rwandiskt ursprung, greps snabbt.

Även om gärningsmannen inte har några kända kopplingar till islam, började falsk information om hans identitet, nationalitet och religion snabbt spridas på sociala medier.

Denna desinformation, som felaktigt hävdade att gärningsmannen var muslim och asylsökande, spred sig snabbt och ledde till våldsamma upplopp och attacker mot muslimska samhällen och asylboenden runt om i landet (The Guardian, 2024; Wikipedia, 2024).

3. Attacken på mainstream-media och dess konsekvenser

Det är viktigt att påpeka att även om gärningsmannen hade varit både muslim och asylsökande, skulle han fortfarande ha varit en individuell gärningsman och inte en representant för alla invandrare och asylsökande.

Att döma en hel grupp baserat på handlingarna av en gärningsman eller grupp för den delen är inte bara orättvist, utan obildat och farligt.

Denna typ av förenklade och generaliserande retorik används ofta av populistiska grupper för att driva en agenda som bygger på rädsla och misstänksamhet.

När dessutom mainstream-media pekas ut som en del av en globalistisk konspiration för att dölja sanningen, bidrar det till att undergräva allmänhetens förtroende för etablerade informationskällor vilket skapar en farlig miljö där desinformation och konspirationsteorier frodas, och där kritiskt tänkande ersätts av misstro och polarisering.

Forskning visar att attacker på mainstream-media inte bara undergräver journalistikens integritet utan även hotar demokratin.

En informerad allmänhet är en grundförutsättning för ett fungerande samhälle (Wardle & Derakhshan, 2017).

Att stoppa epidemin av rädsla

För att förhindra att en sådan utveckling sker är det avgörande att allmänheten tar ansvar för sin bildning om populismens mekanismer och dess potentiella konsekvenser.

Populismens enkla svar på komplexa problem kan vara lockande, särskilt i tider av osäkerhet, men historien visar oss att dessa svar ofta leder till mer skada än nytta.

Det är genom att förstå och ifrågasätta de narrativ som sprids av populistiska ledare som vi kan förhindra att rädsla och hat får fäste i våra samhällen.

Samtidigt måste vi som individer förstå vårt ansvar i den demokratiska processen. Som Lührmann och Lindberg (2019) påpekar, sker autokratisering ofta genom subtila och gradvisa förändringar som gör det svårt att motverka innan skadan är omfattande.

Därför är det upp till varje medborgare att aktivt delta i att skydda demokratin genom att stå emot krafter som försöker undergräva den. Genom att vara vaksamma, informerade och engagera oss i samhällsdebatten kan vi förhindra att vårt samhälle glider mot auktoritärism.

Avslutning

Sammanfattningsvis är populism inte bara en politisk strategi; det är ett verktyg som, när det används på ett oansvarigt sätt, kan destabilisera samhällen och driva människor mot våld och intolerans och med det även demontera demokratier.

Genom att sprida kunskap och främja kritiskt tänkande kan vi motverka denna destruktiva kraft och arbeta för en mer inkluderande och tolerant värld.

I en tid av ökande osäkerhet och sociala spänningar är det viktigare än någonsin att vara medveten om de krafter som försöker utnyttja vår rädsla för politisk vinning.

Populismens lockelse ligger i dess enkla lösningar på komplexa problem, men dessa lösningar leder ofta till splittring, hat och våld.

Människor som ställer sig utanför samhällets ramar av olika skäl och begår våldsamma gärningar ska givetvis hållas ansvariga men bedömningen ska alltid baseras på individens ord och handlingar – aldrig på grund av deras härkomst, utseende eller kultur.

Det är också avgörande att vi som individer tar ansvar för vår egen bildning.

Att vara påläst om ämnen som populism och desinformation ger oss verktygen att kritiskt granska de budskap vi möter och att inte falla för förenklade eller vilseledande narrativ.

Genom att aktivt söka kunskap kan vi stå emot manipulation och fatta beslut som är baserade på fakta och förståelse.

Genom att förstå hur desinformation sprids och hur den undergräver förtroendet för våra institutioner och varandra, kan vi bättre rusta oss för att stå emot de destruktiva krafter som hotar våra samhällen.

Det är upp till oss alla att främja ett samhälle där kritiskt tänkande, respekt för fakta och inkludering står i centrum.

Genom att avvisa dem som försöker ställa “vi” mot “dem” och istället arbeta för gemensam förståelse och samhörighet, kan vi bygga en framtid som är mer rättvis, fredlig och sammanhållen.

Referenser

Armstrong, K., 2014. *Fields of Blood: Religion and the History of Violence*. New York: Alfred A. Knopf.

Friedländer, S. (1997). *Nazi Germany and the Jews, 1933-1945*. New York: HarperCollins.

Laclau, E. (2005). *On Populist Reason*. London: Verso.

Lührmann, A. & Lindberg, S. I. (2019). A third wave of autocratization is here: what is new about it? *Democratization*, 26(7), 1095-1113. doi:10.1080/13510347.2019.1582029.

Mudde, C., & Kaltwasser, C. R. (2017). *Populism: A Very Short Introduction*. Oxford: Oxford University Press.

Politico (2024). ‘UK far-right riots: Everything we know’. Politico. Available at: [https://www.politico.eu] (Accessed: 10 August 2024).

The Guardian (2024). ‘How attacks on mainstream media have become a global playbook for populists’. The Guardian. Available at: [https://www.theguardian.com] (Accessed: 10 August 2024).

Wardle, C., & Derakhshan, H. (2017). *Information Disorder: Toward an interdisciplinary framework for research and policymaking*. Council of Europe.

Wikipedia (2024). ‘2024 Southport stabbing’. Wikipedia. Available at: [https://en.wikipedia.org/wiki/2024_Southport_stabbing] (Accessed: 10 August 2024).