Vad gör våra politiker egentligen? Jag är orolig för de demokratiska angrepp som pågår runt om i världen och undrar om det är demokratins undergång som väntar kommande generationer, helst i vårt vackra Sverige. Ska vi verkligen tillåta det?

Autokratisering

För mig är det tydligt att autokratisering[1] står i full blom med SD:s framfart i mitt hemland Sverige. En studie på statsvetenskapliga institutet på Göteborgs universitet, visar tydligt att en tredje stor våg av autokratisering pågår runt om i världen, på ett sätt som aldrig skådats tidigare, eftersom processen går långsamt och diskret med folkvalda politiker som målmedvetet och systematiskt manipulerar, ljuger och demonterar demokratin.

Den unga killen

Jag vet inte vad andra upplevt men jag minns en period på 90-talet, då jag gick i Gamla Stan med mina blonda vänner. Jag var ordentligt rädd för att springa på nazisterna som var kända för att misshandla alla med mörkt hår eller som utmärkte sig på annat sätt. En bekant lugnade mig med att berätta om ryktet som sa att ”Nazisterna har dragit sig tillbaka för att mobilisera sig. De ska byta den gröna bombar-jackan och kängorna mot kostymen och att dem visst värvat en ung kille som ska fostras in i maktens korridorer. Att dem minsann ska ta över om det så ska ta 20–30 år”. Jag minns att jag rös av obehag inför den vetskapen och undrade över demokratins utveckling. För mig är det idag väldigt klart, vem den unga killen var/är.

Alla andra

Men det här handlar om alla andra politiker i samtliga partier, som sitter eller någon gång suttit i påverkans-position, har bidragit till populismens framfart i Sverige.

Det finns såklart inga regler utan undantag men ni har samtliga haft förtroende i olika omgångar att förvalta vårt förtroende och våra pengar, som vi skattebetalare jobbar hårt för dagligen. För att bevara demokratiska och medmänskliga förutsättningar, för trygghet, jämlikhet och yttrandefrihet.

För en fungerande infrastruktur och kommunikation, för hälsosam sjukvård och vettig skolgång och för att få åldras med värdighet.

Det värsta är ändå att ni misslyckats med att bevara Sveriges demokratiska kultur. Ni har tillsammans med SD splittrat nationen i ett ”vi och dem” genom att inte lyssna på folket i tid.

Alarm

Alarmklockor har ringt för fullt sedan länge med engagerade medborgare i hela landet som varnat för utanförskap och segregation. Varnat för förtryck och fundamentalistisk, våldsbejakande extremism, åt både religiösa, höger och vänster falanger samt kriminella gängbildningar i sina områden. Människor som flytt från länder som radikaliserats, ser samma mönster upprepas här i Sverige. Det finns hur många exempel som helst och inget vettigt gehör från våra politiker. Varken från rött eller blått håll i något av mandatperioderna, senaste årtiondena, utom möjligtvis vaga löften inför valtider.

Politiker – Skäms på er

Istället har ni fokuserat på egna personliga intressen med orimliga fallskärmsavtal, ansvarslösa och ibland ogenomtänkta beslut, ägnat er åt prestige, internt prickskytte och pajkastning mm.

Ni leker med våra pengar och tar vårt förtroende för givet. Är det verkligen så konstigt att populism och autokratisering får fäste i samhället när ni beter er som maktgalna vettvillingar i sandlådan, allesammans?!

Skäms på er! Visste ni att den statsminister (Tage Erlander), som suttit längst vid makten (23 år) inte hade något önskemål om makt alls?!

Kära politiker – Skärpning

Demokratin är hotad på riktigt och det är dags att skärpa ihop er, kära politiker. Fokus på rätt saker och samarbete i demokratins namn, tack! De få politiker som försöker upprätthålla ett seriöst arbete är bara människor som behöver stöd, ledarskap och gemenskap.

Nu vet jag att en massa bra saker också pågår men ni misslyckas med att lyfta det i tider av misstro, missbruk och utnyttjande av systemet, på grund av omoraliska intressen, girighet och avund, som sprider sig som en löpeld, på alla nivåer i samhället. Framförallt sprids främlingsfientlighet och otrygghet hos individen, mycket (och inte endast) på grund av den propaganda autokratisering innebär men faktum är att folk är rädda. Så pass rädda att man styr om sitt fokus till individsamhället med parallella samhällen som en konsekvens. Detta på grund av svagt ledarskap och gäller samtliga partier.

Folkets, ditt och mitt ansvar för kommande generationer

Vart tog gemenskapen vägen, modet och civilkuraget? Att stå starka tillsammans?

I ”Mina drömmars stad” av Per Anders Fogelström skildras verkligheten för hur individsamhället såg ut i Sverige.

Ensam är svag. Våra förfäder har kämpat för att vi ska åtnjuta vår rösträtt, våra tryggheter och rättigheter, ibland med livet som insats. Dem gjorde det tillsammans, för att förenade står man starkare och kan påverka men dem visste också sina skyldigheter.

Vad har hänt sedan dess egentligen, var tog våra skyldigheter vägen och arbetsmoralen?

Inget är skrivet i sten idag! Tack och lov är vi alla olika, men vi håller vi på att kasta bort ett surt förvärvat arv av gemenskap, yttrandefrihet och jämlikhet. Ja kanske till och med vår rösträtt till kommande generationer.

Demokrati är ditt och mitt ansvar, att tillsammans värna om varandra och vår omgivning, att fostra våra kommande generationer till medkännande medborgare som förstår sina skyldigheter likväl som sina rättigheter. Lära dem och varandra, respekt för olika livsåskådningar och livsstilar med allt vad det innebär.

Demokrati – Du och jag

Winston S Churchill skrev den 11 november 1947 ”Många former av regeringar har prövats och kommer att prövas i denna värld av synd och ve. Ingen låtsas att demokrati är perfekt eller helt vis. Det har verkligen sagts att demokrati är den värsta regeringsformen förutom alla andra former som har
prövats då och då.”

Vi måste komma ihåg att demokrati inte är lätt eller en bunt politikers ensamma ansvar att förvalta. De har endast fått förtroende att styra skutan Sverige, så att du och jag kan ägna oss åt det vi vill, tryggt och säkert.

När vi är missnöjda med samtliga våra demokratiska politiker och deras partier får man lov att aktivera sig och engagera sig, för att göra skillnad. Informera och aktivera sig i ett parti, i ideella föreningar och annat man vill förändra.

Du är viktig och din röst räknas i en demokrati även, eller framförallt i tider av utmaningar. I värsta fall kan man alltid välja att rösta blankt (även om det INTE rekommenderas) för det är också ett budskap men som värnar demokratin och respekterar våra förfäder.

Vi måste stå starka tillsammans och försvara dem demokratiska principerna över alla politiska spann, för som Jonas Gardell sa ”Den generation som inte gör det kommer vara den som förlorar”.

Konsekvenserna av det, återfinns inte minst från andra världskriget, men vi behöver tyvärr inte gå så långt tillbaks för att finna svaren.

Ensam är svag.

[1] autokratisering är motsatsen till demokratisering. Ett spegelbegrepp som beskriver en process där länder blir mindre demokratiska och mer auktoritära.

The post Demokratins Undergång – Kära Politiker appeared first on NGO Aikkiya.